2 6 opacity
  • Slideshow
  • Slideshow
  • Slideshow
  • Slideshow
  • Slideshow

Våga Vuogga

Vuoggatjålme är en modern stugby men även ett året-runt-boende och därför skapas en alldeles speciell närmiljö runt anläggningen, som våra gäster brukar trivas alldeles utmärkt med. Värdfamiljen är fjällbor i tredje och fjärde generationen som gärna delar med sig av sina unika kunskaper om området och dess möjligheter till dig som besökare.

Stugbyn ligger intill sjön Vuoggatjålmejaure, vid foten av fjället Tjidtjak och nästan mitt på Polcirkeln, bara 4 mil från norska gränsen. Här finns moderna och fullt utrustade stugor med en underbar utsikt över sjön och fjällvärlden. Servicehuset innehåller både bastu och tvättstuga. I receptionen kan man förutom kioskvaror även köpa fiskekort, hyra båt samt boka helikopter. Vi ger gärna råd och tips om utflyktsmål som passar Era intressen. Från stugbyn utgår flera vandringsleder och en 2,5 km lång motionsslinga som passar både motionärer och naturälskare.

Historik

År 1870 byggde svenska staten några fjällstugor längs den då använda ödemarksleden mot Norge. Dessa placerades ut med ca 20 km avstånd och en av dem var Vuoggatjålme. Meningen var att vägfarande skulle kunna få härbärge för sig själv och sina djur (hästar) och att risken för att omkomma under den strapatsrika fjällfärden skulle minska.

Att trafiken tidvis (under vårvintern) var ganska omfattande kan man förstå då stallet i Vuoggatjålme hade plats för 17 hästar. Att intresset för hästfororna från inlandet (t ex Arjeplog) var så stort vid den här tiden kom sig av de bättre möjligheterna till grundproviantering (mjöl, socker etc) i Norge än motsvarande kuststäder på svenska sidan. Bottenviken var ju oftast frusen vintertid medan Norges mildare klimat med hjälp av Golfströmmen innebar öppet vatten långt in i fjordarna, däribland till Rognan.

Vuoggatjålme och de andra fjällstugorna hade gästgiveriskyldigheter gentemot vägfarande mot en av Länsstyrelsen fastställd prislista. Därutöver hade varje fjällstuga skyldighet till en enklare typ av vinterväghållning, buskmarkering av isarna samt bultning av vägarna med häst.
Dessa fjällstugor som senare omvandlades till Norrländska fjällägenheter hade kvar sina skyldigheter ända fram till dess att Silvervägen var byggd och farbar 1974.

Vuoggatjålme var väglöst och utan elkraft fram till i slutet på 60-talet. På den tiden slutade vägen i Sädvaluspen, dit det var 3 mil. Transporter fick lösas med hjälp av snövessla vintertid och per båt sommartid. Snöskotern började användas till en del de sista åren. Silvervägen har faktiskt varit planerad i mer än hundra år men av olika skäl realiserades inte planerna förrän på 60-talet. Invigningen skedde 1975 vid gränsen av Sveriges och Norges konungar, samma år byggdes sidovägen in till Vuoggatjålme.